Epilepsi och körkort

För den som har haft ett enstaka epileptiskt anfall föreskrivs redan vid jourenheten körförbud, och han hänvisas till en neurolog för vidare undersökning. På grundval av ögonvittnesbeskrivning av anfallet, EEG och laboratorieprov utreds, om det är fråga om ett epileptiskt anfall och möjligen om epilepsi. Om personen i fråga inte konstateras ha epilepsi, om anfallet inte har berott på en sjukdom eller en skada i hjärnan och medicinering inte behövs, varar körförbudet efter anfallet tre månader.

Om epilepsi konstateras, kan personen beviljas tillstånd att framföra motorfordon privat (körkortskategorierna T, A1, A, B, och AE, BE), då personen har varit anfallsfri 12 månader.

Körförmågan bedöms alltid individuellt och körtillståndet förutsätter att personen inte har andra hinder att få körtillstånd som beror t.ex. på en grundsjukdom som har orsakat epilepsin. En progressiv hjärnsjukdom kan rentav innebära ett längre körförbud, vilket bedöms av en neurolog.

Om en person som har epilepsi får ett anfall efter en paus på över tre år, varar körförbudet 6 månader, förutsatt att medicineringen effektiviseras efter anfallet.

För en del av dem som har epilepsi kan medicineringen avslutas efter att patienten har varit fri från anfall åtminstone tre år. Om medicineringen avslutas småningom under ledning av en neurolog efter mer än tre års anfallsfrihet, behöver ingen paus hållas i körandet.

Medicineringens upphörande kan leda till anfall, av vilka största delen inträffar inom ett år. Efter ett sådant anfall räcker det med ett körförbud på en månad, om medicineringen påbörjas på nytt. Körförbudet på en månad räknas utöver den tid, som det tar innan medicineringen har kommit till en effektiv nivå.

I Finland följs för förare av lastbilar och bussar, tyngre fordonskombinationer och yrkesmässig personbilstrafik EU-direktivet om hälsomässiga förutsättningar för innehavare av körkort.

Redan ett enda epileptiskt anfall betyder ett permanent hinder för utövande av yrkesmässig persontrafik och förande av tunga motorfordon. Med yrkesmässig persontrafik avses t.ex. taxichaufförer, som utom sitt AB-kort bör skaffa sig ett yrkeskörtillstånd, för vilket sökanden bör uppfylla de hälsofordringar som är fastställda för beviljande av körkort för tung trafik.

Yrkeschaufförer kör betydligt mera än privata och kan inte vägra att köra med hänvisning till dåliga förhållanden. Tunga fordon förorsakar mera skada vid en kollision. Förare i persontrafik som taxi- eller ambulanschaufförer framför ju passagerare.

Undantag utgörs av de situationer, vid vilka anfallet har förorsakats av någon extern faktor, som i framtiden med största sannolikhet kan elimineras. Detta är dock ytterst sällsynt. För yrkesbilister är t.ex. ett anfall som förorsakas av exceptionellt långt vakande inte en faktor som kan uteslutas i framtiden. Ett anfall som orsakas av trötthet leder till permanent förbud mot yrkesbilförande. Detsamma gäller epileptiska anfall efter användning av alkohol.

Om en person har fått körtillstånd enligt den praxis som gällde då han fick tillståndet och nya anfall inte har inträffat, bör körning inte förbjudas endast av den grund att anvisningarna har blivit striktare.

Även epileptiska anfall i barndomen utgör ett permanent hinder för att framföra tunga motorfordon och att utöva yrkesmässig persontrafik. Undantag är enkla feberkramper i barndomen, som inte ökar risken för att som vuxen insjukna i epilepsi.

Eftersom även ett enstaka epileptiskt anfall hindrar en yrkeschaufför från att utöva sitt yrke, bör möjligheterna till yrkesmässig rehabilitering diskuteras med en neurolog redan då epilepsiutredningarna inleds. Det är bra att veta att ett epileptiskt anfall eller epilepsi hindrar en från att arbeta endast i några få yrken, så att det i många fall inte är möjligt med pension. Omskolning är den primära åtgärden inom den yrkesmässiga rehabiliteringen.

En förare har ansvaret för det fordon han framför och för de eventuella passagerarna. Även om epilepsianfall inte skulle ha inträffat på ett år, har den som har körtillstånd fortsättningsvis epilepsi och en förhöjd risk att få anfall. Läkemedlen bör tas regelbundet. Man bör inte sätta sig vid ratten om man är trött, har ätit illa eller om medicineringen nyss har ändrats.

Hösten 2004 infördes ett nytt stadgande i lagstiftningen i Finland, som ålägger läkare att anmäla om sjukdomar, som kan påverka en av hans patienters körförmåga, till körkortsmyndigheten, om han konstaterar att den som söker om körkort eller körtillstånd har ett hälsotillstånd som annat än tillfälligt har försämrats så att han inte längre uppfyller de hälsokrav som gäller för beviljande av körkort. Innan anmälan görs bör patienten underrättas om skyldigheten att göra denna anmälan och om hälsotillståndets inverkan på körförmågan.

Enligt social- och hälsovårdsministeriets rekommendation förorsakar tre eller flera anfall hos en yrkeschaufför anmälningsskyldighet. Likaså enligt social- och hälsovårdsministeriets direktiv bör en läkare göra anmälan om en patient som har fått ett privatkörkort, om epilepsin trots vård har orsakat minst två års oförmåga att köra.