Epilepsi och graviditet

Största delen av de epilepsisjuka kvinnornas graviditeter förlöper utan problem och barnen är friska. Ändå är det fråga om riskgraviditeter, och en epilepsisjuk kvinnas skötsel bör det fästas särskilt avseende vid då en graviditet planeras och under denna.

Då en graviditet planeras bör personen söka sig till den skötande neurologens mottagning. Då funderar man över, om det sedan hennes senaste anfall har förlupit tillräckligt lång tid, så att man kan försöka avsluta medicineringen och följa situationen någon tid utan läkemedel före graviditeten.

Mestadels är det dock inte förnuftigt eller möjligt att avsluta medicineringen. Även förlängda anfall eller olycksfall i samband med anfallen kan vara skadliga för fostret och en epilepsi med symptom bör skötas även under graviditeten. Eftersom man inte vet, vilken medicin som är säkrast i relation till påverkningarna på fostret, försöker man välja det läkemedel som är lämpligast för ifrågavarande patients typ av anfall och använda det som enda medicin med lägsta möjliga dos som håller anfallen borta.

Beroende på de utvecklingsstörningar som uppträder hos andra personer i släkten och som medför en tilläggsrisk är användning av flera läkare samtidigt och alltför höga läkemedelshalter de viktigaste riskerna för utvecklingsstörning hos epilepsipatienter. För de personer som på grund av en dålig anfallssituation blir tvungna att använda flera epilepsimediciner, är det primärt viktigt att diskutera med läkaren redan i planeringsskedet av graviditeten.

Risken för utvecklingsstörningar är för barn till epilepsisjuka kvinnor som vårdas med läkemedel omkring 2-3 gånger större än för friska mödar. Detta betyder att över 90 % av barnen till mödrar med epilepsi är fullständigt friska. Finland deltar i en stor internationell undersökning (http://www.eurapinternational.org/), vars resultat ännu inte står till förfogande. Utom läkemedlen påverkas den ökade risken för utvecklingsstörningar särskilt av ärftliga faktorer. Härvid kan även epilepsi hos fadern öka riskerna. De utvecklingsstörningar som eventuellt har förekommit i bägge föräldrarnas släkter bör gås igenom med föräldrarna då graviditeten planeras.

Då graviditeten planeras bör den epilepsisjuka kvinnan se över sina levnadsvanor. En hälsoriktig diet och en god allmän kondition är viktiga redan då man bli gravid. Tobaksrökning och alkoholbruk bör undvikas. Vidare bör man se till att få tillräckligt med sömn.

För största delen av kvinnorna ökar anfallsfrekvensen inte under graviditeten, men hos ca 20-30 % förekommer ökad frekvens. Ibland kan det ökade antalet anfall bero på brist på sömn eller av fruktan för medicineringen kan påverka fostret, varigenom medicineringen försummas.

Brist på folat har konstaterats ha betydelse för tillslutningsstörningar när det gäller fostrets nervsystemsrör vid friska kvinnors graviditeter. Epilepsimediciner kan förorsaka brist på folat. Det har därför föreslagits, att kvinnor som använder valproat och karbamazepin för säkerhets skull borde inleda intagning av folsyratillägg som tabletter (1,0 mg/dygn) under läkarkontroll i det skede, då graviditetspreventionen avslutas. Givandet av folsyra skall fortsätta ända till slutet av 12:e graviditetsveckan.

På moderskapspolikliniken följs fostrets utveckling och välmåga med hjälp av ultraljudsundersökningar. Neurologen följer med hur personen mår, anfallssituationen och läkemedelshalterna. Särskilt då anfall uppräder under slutet av graviditeten är det skäl att effektivisera medicineringen för att undvika anfall under förlossningen. Under graviditeten sjunker läkemedelshalterna ofta, men det är i allmänhet inte skäl att ändra på medicineringen om anfall inte har förekommit. Särskilt totalhalten av valproat kan sjunka rentav i betydande grad, men trots det finns det tillräckligt av det fritt verkande läkemedlet och det är onödigt att höja dosen, om symptom inte har visat sig. Halterna av lamotrigin har konstaterats sjunka betydligt under graviditet, och doserna av lamotrigin kan man därför bli tvungen att höja för att bibehålla anfallsbalansen. Om en läkemedelsdos har höjts under graviditeten bör situationen bedömas på nytt omkring två veckor efter förlossningen och doseringen återställas till den nivå den hade före graviditeten.

Under en normal underlivsförlossning blir en kvinna ofta tvungen att krysta upp till översta gränsen av sin prestationsförmåga, vilket kan öka risken för anfall. Anfall under förlossningen är dock ytterst sällsynta och förekommer endast hos 1-2 % av de föderskor som har epilepsi. Kejsarsnitt företas inte oftare på epilepsipatienter än på andra kvinnor och större komplikationsrisk ansluter sig inte till förlossningen. Däremot har komplikationer under graviditeten som t.ex. graviditetsförgiftning eller blödningar konstaterats något mera än hos friska kvinnor.

Alla epilepsimediciner avsöndras i modersmjölken, där deras halter dock är mindre än i moderns blod. I allmänhet kan epilepsiläkemedlen användas under amningen, och epilepsi utgör inget hinder för amning. Endast fenobarbital och benzodiazepiner kan ibland orsaka trötthet och diandesvårigheter för barnet, men dessa mediciner används också i övrigt sällan vid skötseln av gravida epilepsipatienter.

Webbplatsen uppdaterad 29.10.2015