Förstahjälpsmedicinering vid ett utdraget anfall

Största delen (>90 %) av epilepsianfall går över av sig själv inom några minuter, och kräver inga särskilda åtgärder eller specifik läkemedelsbehandling. Epilepsi behandlas med förebyggande långtidsmedicinering som optimeras om anfall förekommer trots medicineringen.

Vid utdragna anfall används förstahjälpsmedicinering. Om patienten har benägenhet att få utdragna anfall kan läkaren ordinera förstahjälpsmedicin att ha hemma. Den vårdande läkaren ger skriftliga, individuella instruktioner för användningen av förstahjälpsläkemedlet och tillsammans med sköterskan ger handledning i rätt användning av läkemedlet och i uppföljning efter att läkemedlet har getts. Som förstahjälpsmedicin kan man använda midazolam-lösning som doseras på kindens slemhinna eller diazepam-rektiol. Förstahjälpsmedicinen ges vanligtvis av en familjemedlem eller av personal inom daghem, skola eller vårdhem. Den som ger medicinen behöver inte vara utbildad inom hälsovården, men måste kunna dosera läkemedlet korrekt och känna igen när personens anfall är mer långvarigt än normalt eller riskerar att upprepas, och därför kräver förstahjälpsmedicinering. Om anfallet fortsätter trots förstahjälpsmedicinering, ring nödnumret 112 och se till att personen förs till sjukhus för vård.

Förstahjälpsmedicin behöver inte ordineras i förebyggande syfte om personens vårdbalans är god eller personen är symptomfri. Om personen trots en god vårdbalans plötsligt får ett anfall är det viktigt att kontakta vårdgivaren eller vid behov uppsöka jourvård, för att få råd om hur långtidsmedicineringen behöver ändras.