Epilepsier är en grupp av neurologiska sjukdomar som kännetecknas av en benägenhet för återkommande epileptiska anfall. Epilepsi kan också innebära andra symtom som påverkar en persons funktionsförmåga, till exempel svårigheter med informationsbearbetning, vilka utöver epilepsin kan påverka olika områden i livet, inklusive rätten att köra motorfordon.
Lagstiftningen och de tillhörande riktlinjerna för körförbud har införts för att skydda personens och andras säkerhet i trafiken. Längden på körförbudet baseras på risken för återkommande epileptiska anfall. Riktlinjerna gäller alla typer av epileptiska anfall, oavsett typ eller orsak. EU:s körkortsdirektiv omfattar också andra sjukdomar än epilepsi som kan påverka en persons förmåga att köra. Ett exempel på detta är epilepsi som följdtillstånd efter en cirkulationsstörning i hjärnan. Även om personen skulle vara anfallsfri kan symtomen förknippade med följdtillståndet efter cirkulationsstörningen i hjärnan, till exempel ett neglektsymtom, dvs. ouppmärksamhet, vara ett hinder för att man ska återfå sitt körtillstånd. Samma tillvägagångssätt gäller även i situationer där epilepsin är förknippad med betydande svårigheter med informationsbearbetning. Utmaningarna blir särskilt stora vid otydliga anfall där det inte finns någon ögonvittnesbeskrivning eller personen själv inte har några minnen av händelserna. I sådana situationer utvärderas förmågan att köra fordon av ett professionellt team. Ett exempel är en förare av motorfordon med otydlig förlust av medvetande, där en kardiologs bedömning av hjärtorsakerna och en neurologs bedömning av neurologiska orsaker ofta krävs, särskilt inom yrken som involverar bilkörning.
Lagstiftningen och de tillhörande riktlinjerna för körförbud har införts för att skydda personens och andras säkerhet i trafiken.
Vid bedömningen av körhälsa används en anfallsdagbok i kombination med personens egen rapportering om sitt välmående och information från närstående. Dessutom kan en neuropsykolog bedöma bland annat personens informationsbearbetningsförmåga, uppmärksamhet och informationshantering. Läkaren kan vid behov begära en hänvisning för en bedömning av den hälsomässiga förmågan att köra fordon. Läkaren gör en bedömning av huruvida kraven för körhälsa är uppfyllda baserat på all tillgänglig information. Bedömningarna grundas alltid på lagstiftningen om bedömning av körhälsa. Om körförbudet varar mindre än sex månader ska läkaren informera personen om detta och dokumentera det i patientjournalen. Om körförbudet varar längre än sex månader måste detta anmälas till polisen och personen måste överlämna körkortet till polisen. Om en person har fått en epilepsidiagnos och tar medicin och har varit anfallsfri i ett år kan en läkare inom primärvården utfärda ett läkarintyg om att personen uppfyller kraven för körhälsa för grupp 1-körkort. Specialiserad vård kan konsulteras, särskilt om körförbudet påverkar yrkes- eller yrkesvalfrågor.
Grupp 1 (R1) körkortsklasser omfattar förare av motorcykel, personbil med en totalvikt på mindre än 3,5 ton, skåpbil, ambulans, förare av personbilsdrivna dragfordon samt förare av traktor, motorcykel, mopedbil och moped, dvs. klasserna M, AM, A1, A2, A, B, BE, T, LT. Om en person får ett enstaka anfall är körförbudet tre månader om det inte finns några tecken på risk för återkommande anfall i uppföljningsundersökningarna. Vid epilepsidiagnos varar körförbudet i ett år efter att personen har varit anfallsfri, eftersom risken för återfall i anfall är låg efter ett års anfallsfrihet. Om det har gått mer än tre år utan anfall och personen får ett anfall är körförbudet sex månader. Detta gäller också för icke-epileptiska anfall. Om det har gått mindre än tre år sedan det senaste anfallet är körförbudet tolv månader. Om ett anfall inträffar under nedtrappning eller minskning av epilepsiläkemedel är körförbudet tre månader. Kraven för körhälsa uppfylls igen efter uppföljningsperioderna om personen inte får nya anfall. Återfående av körkort kräver ett läkarintyg.
Grupp 2 (R2) körkortsklasser omfattar förare av lastbil, buss och de fordonskombinationer (med en totalvikt över 3,5 ton) som de drar, dvs. klasserna C, CE, C1, C1E, D, DE, D1, D1E samt yrkesmässig persontrafik (taxichaufförer, trafikinstruktörer). För personer som har haft ett epileptiskt anfall och har ett R2-körkort varar körförbudet i flera år och kräver en bedömning av en neurolog. Ett enda anfall utan epilepsidiagnos leder till ett körförbud på fem år. Detta medför oundvikligen utmaningar för yrkesförare och personer vars arbete kräver bilkörning under arbetsdagen. Arbetsförmåga, yrkesinriktad rehabilitering och möjligheten till omskolning bör övervägas i dessa situationer. Om en person får två eller flera anfall eller har en bakomliggande sjukdom som ökar risken för epilepsi är körförbudet tio år. Kraven för körhälsa uppfylls endast igen om personen är anfallsfri utan medicinering efter uppföljningsperioderna. Återfående av körkort kräver en läkarbedömning och oftast även en konsultation med en neurolog.
När en person ansöker om sitt första R1-körkort efter ett anfall utan epilepsidiagnos kan körkortet beviljas efter tre månaders anfallsfrihet. Om en person som har haft ett epileptiskt anfall eller har epilepsi ansöker om sitt första R2-körkort kan detta inte godkännas. När en person med epilepsi ansöker om ett nytt R1-körkort uppfylls kraven för körhälsa när personen har varit anfallsfri i ett år. Vid ansökan om körkort krävs alltid en omfattande bedömning av körhälsan och ett Läkarutlåtande om körförmågan, som vanligtvis utfärdas inom primärvården. Dessutom kan den neurolog som behandlar personen skriva ett fritt formulerat utlåtande om epilepsin eller ett Läkarutlåtande som hör till ett medicinskt specialområde.
Körförbudet kan innebära utmaningar för patienten och detta kan kasta en skugga över vårdrelationen. Läkarens uppgift är att bedöma, dokumentera och diskutera körhälsokraven och de praktiska konsekvenserna av körförbudet med patienten, inklusive frågor om trafikförsäkringsersättningar och straffrättsligt ansvar. Trots detta är bedömningen av körhälsa en del av en god epilepsivård och baseras på läkarens lagstadgade skyldighet. Ett av målen med en god epilepsivård är att möjliggöra återfående av körkort i samband med frihet från anfall.